(Klicka för större version)

Gammelmedia lyder under både uttalade och icke uttalade regler. I dagarna är dagstidningarnas webbplatser mycket välbesökta eftersom det råder stor nyfikenhet och fascination kring helikopterrånet häromdagen.

Publiken blir dock inte nöjda av att journalisterna refererar till 41-åringen och TV-mannen. Publiken vill veta vilka det är. Idag kan vem som helst publicera i princip vad som helst och relativt enkelt undvika både lagar och allmän hyfs. Uppgifter om rånet som dagstidningar inte kan publicera kommer därför snabbt upp på andra platser.

I skrivande stund har ett välkänt forum haft över 1,6 miljoner besökare bara i tråden om rånet.

Visar det sig att någon av de anhållna är oskyldiga kommer de ändå svärtas av inblandningen. Kan de då få upprättelse? Av vem i så fall?

Vi var i Berlin häromdagen. När vi hade några timmar över promenerade vi bland annat en sträcka där Berlinmuren gick. Just nu pågår en utställning runt om i stan till minne av Berlinmurens fall. Även om man är teoretiskt medveten om mycket som hände där är det gripande att vara på platsen där det faktiskt hände. Ta del av fotografier och personliga vittnesbörd.

Jag kom att tänka på många historier min tysklärare berättade. Hur man i öst försökte kommunicera med omvärlden. Till exempel historien om hans brevvän som skrev till min tysklärare att om det inte låg ett hårstrå i kuvertet skulle det ha öppnats och tjuvlästs men varje gång låg det ett hårstrå i kuvertet. När de senare träffades berättade han att han aldrig la i något hårstrå.

Väl hemma från Berlin tittade jag på en del youtubeklipp. BBCs rapportering från Berlinmurens fall, men också privata skakiga vhs-inspelningar. Det är starka bilder.

Idag är förhållandena helt annorlunda. Mördarregimer finns fortfarande men de är färre. Att styra med järnhand är allt svårare för dagens videoinspelningar läggs upp på Youtube. Det är glädjande att se.

På senaste tiden har bloggen Sanningen måste fram omskrivits en hel del. Vid första anblicken kan den upplevas som seriös, men ganska snabbt borde de flesta förstå att det är helt och hållet fejk.

Tidningen Dagen kallar den ett PR-trick och Göran Hägglund kallar den “vedervärdig”.

Upphovsmannen säger att det inte alls är en fråga om PR-trick. Men även om det inte ligger en PR-byrå bakom kan det ju vara PR, eller hur? Faktum är att äkta engagemang alltid är kraftfullt. Ingen PR-byrå hade kunnat göra denna blogg lika bra om inte någon besuttit just det engagemang som upphovsmannen har.

FRA-debatten drevs säkert med en del intressekapital, men gräsrötter gjorde jobbet. Likaså har nog Piratpartiet stöd av kommersiella intressen men fortfarande är det ett genuint engagemang som gör skillnaden.

Moderata ungdomsförbundet står för en hel del engagemang nu i valrörelsen. Vissa av deras youtube-filmer är hejdlöst dåliga, men deras genuina engagemang lyser igenom. Därför är “dålig” kommunikation inte så illa.

Motsatsen finns också representerad i valrörelsen. Uppenbart dyra lösningar som lever sitt eget liv. Som kommunicerar något annat än den reella politiken och sitt partis medlemmar. Jag tror de flesta ser igenom det här. Helt krasst kan man inte köpa röster. Däremot kan äkta engagemang spridas. Som ett virus om det vill sig väl.

Beroende på vilka nyheter man låter påverka en tenderar man att se positivt eller negativt på tillvaron. Alldeles uppenbart är negativa nyheter överrepresenterade i media. Trots detta har jag totalt sett alltid sett igenom enskilda nyheter och sett de stora förändringarna bakom, förändringar som totalt sett är väldigt positiva.

Boken Glädjerapporten tar upp världens positiva utveckling. Författaren anser att det är troligare att människor engagerar sig i världen om man ser att det som görs faktiskt fungerar. Jag tror det funkar bättre än alarmism i alla fall.

Världsbefolkningens medellivslängd är numera 68 år och därmed mer än dubbelt så hög som för hundra år sedan. Allt färre dör i krig. En miljard har fått tillgång till rent vatten de senaste 15 åren. Fler länder är demokratier och dödsstraffet har avskaffats i över 100 länder de senaste åren.

Det är uppfriskande att ta del av alla goda exempel, men författaren nämner inte fria marknader som en orsak till den positiva utvecklingen. Hans idéer för fortsatt utveckling håller inte särskilt bra heller. Men ändå är boken värd att nämnas, det är ju inte ofta böcker med denna vinkel ges ut.

Idag släpps Spotify! Tack vare en god vän har jag fått förmånen att vara betatestare under en längre tid och fått lyssna på och upptäcka ny musik. Att den nu blir tillgänglig för fler är glädjande.

Miljoner låtar ges tillgång till och det hela är 100% lagligt. Antingen får man finna sig i lite reklam eller så hostar man upp 99kr i månaden. När musik blir så här tillgänglig tror jag att fildelningen kommer minska drastiskt. Upphovsrättskramarna har klagat på utvecklingen under tio års tid, men de verkade aldrig tro att utveckling kan lösa deras problem. De distanserade sig från sina konsumenter istället för att försöka tillgodose deras behov.

Grundarna bakom Spotify har så vitt jag vet inte en bakgrund inom musik eller skivbolagsbranschen. Men så är det nog ofta. En bransch i förändring löser sällan sina egna problem, de är för låsta i gamla uppfattningar.

Välkommen Spotify. Ni kommer bli rika som troll. Och ni kommer vara värda varenda krona.

(Nu får ni fixa Spotify till bilstereon också)

Google fyller tio och firar med att publicera hela sin sökmotor som den såg ut för 7 år sedan. Även en hel del av sökresultaten finns lagrade.

Kul att återuppleva gamla webbplatser i det som måste vara största upphovsrättsbrottet på länge. Men jag har svårt att tro att någon är upprörd.

Jag hittade bland annat en del av mina depeche mode-bilder som (olovligt) publicerats.

Idag släpps Miljönytta, en webbplats som exemplifierar det miljöarbete svenska företag gör. Det händer väldigt mycket, och även om de nya trendiga cleantech-företagen får en del uppmärksamhet för sitt arbete kanske det allra mesta händer i de gamla företagen. Samma företag som förr bidrog till miljöproblem blir allt oftare en del av lösningen.

På webbplatsen kan man också nominera företag som man tycker gör ett bra miljöarbete, för att de sedan ska presenteras på webbplatsen.

Jag har i helgen varit på barnvälsignelse i en frikyrka. Att komma utifrån till ett subkulturellt sammanhang är alltid intressant. Extra intressant blir det när det talas om vikten att nå ut och att vara välkomnande men det bestående intrycket som gäst i en subkultur är verkligen just motsatsen. Man känner sig inte alls välkommen.

I morse på vägen till kontoret lyssnade jag på förra veckans Godmorgon Världen om hur antalet medlemmar i partier och föreningar stadigt sjunker.  Jag tror att det är av samma anledning som varför kyrkliga sammanhang sällan är välkomnande.

Partierna har satt sina kulturer för länge länge sedan. Att komma in som ny och försöka förändra det politiska arbetet är bara ett jobb för den som verkligen är beredd att jobba hårt, hårt och länge. Förnyelsen behövs, det tror jag alla är överrens om, men det politiska engagemang som faktiskt finns hos många ger allt mer sällan uttryck i de befintliga partierna.

Partierna måste låta sympatisörer skapa sina egna former att uttrycka sina idéer. Förmodligen riskerar man att “fel” åsikter ges uttryck ibland, men det är bättre än att långsamt självdö.

Vår favoritLinnéa är intervjuad i senaste Indikat Internet under artikelkategorin Digital Natives. Själv är jag för gammal för att kunna kallas det, men man kan inte vara för gammal för att kallas datanörd, och det är jag ju i alla fall