Numera verkar varje partiledare med självaktning hålla ett sommartal någonstans i landet och igår var det statsminister Fredrik Reinfeldt tur, som i år flyttat begivenheten från traditionella Waxholm till en annan, lite folkligare, skärgårdsköping: Gustavsberg.

Särskilt intressant är Miljöpartiets flirt med regeringen inför gårdagens tal. Alliansen har inte majoritet i riksdagen och behöver förhandla med någon av (S), (V), (Mp) eller (SD) för att få igenom sin politik och det parti som naturligtvis är allra mest attraktivt att göra upp med är Miljöpartiet.

Av flera skäl.

Ett av Moderaternas största tillkortakommanden är oförmågan att attrahera unga väljare. På det är Miljöpartiet svenska mästare. Det är ett parti som anses fräscht och modernt, kanske i större utsträckning än något annat, och är på så vis liksom den koola killen/tjejen i klassen som alla vill hänga med i tron att den personens lyskraft ska smitta av sig på en själv.

Moderaterna sitter i en ganska hygglig sits, trots det kärva läget både med avseende det parlamentariska läget och världsekonomin som kringskär reformutrymmet. Alla de övriga allianspartierna har problem att nå ut och uttrycker emellanåt missnöje för att de hamnar i skuggan av stora starka Moderaterna, som upplevs seriösa och trygga när världsekonomin skakar.

När Miljöpartiet nu öppnar dörren för att samverka med regeringen är det inte en kärleksförklaring till regeringen lika mycket som en kil in i Alliansen. De frågor som Miljöpartiet önskar förhandla om utmanar i tur och ordning vart och ett av de mindre allianspartierna.

Infrastrukturen är visserligen numera Moderaternas portfölj, men sorterar under näringsdepartementet och är ett område där Centerpartiet traditionellt lagt mycket politisk kraft. Folkpartiet är synonymt med skolfrågor och bostadsfrågorna sorterar under Kristdemokraternas departementsansvar.

Om detta sitter antagligen samtliga riksdagspartiers spelteoretiskt sinnade strateger nu och klurar på och minst två utav dem med hjärtat i halsgropen, får man anta.

Intressant är också att detta nya spelfält, där konfliktlinjen sätts mellan Miljöpartiet och framförallt Centerpartiet/Folkpartiet, ställer Socialdemokraterna i skuggan. Ingen verkar längre tro att Socialdemokraterna kan bilda egen regering igen och i dagsläget finns ingen uppenbar running mate. Den utsträckta handen mot (C) och (FP) måste i allt väsentligt tolkas mer som en hälsning, än som ett seriöst försök att spräcka Alliansen.

I detta känsliga läge för Socialdemokraterna sker stora förändringar i partier som historiskt haft stor betydelse för dem: Centerpartiet och Vänsterpartiet byter båda partiledare.

Det är inte troligt att någon av de tre kandidaterna till ordförandeskapet i Centerpartiet kommer att kliva av den inslagna vägen. Anders W Jonsson anses vara en varm alliansanhängare, Anna-Karin Hatt är som mångårig medarbetare till Maud Olofsson högst delaktig i konstruktionen och upprättandet av Alliansen och Annie Lööf är tydlig med viktiga politiska ställningstaganden som är svåra att förena med arbetarrörelsens agenda.

Vänsterpartiet står inför ett viktigt vägval med sitt partiledarval. En sympatisk pragmatiker som Jonas Sjöstedt skulle kunna öppna dörren för ett samarbete med (S), men ingen av de tre övriga kandidaterna känns ärligt talat regeringsfäiga.

Dessutom räcker det antagligen inte med en partner för (S) för att kunna få majoritet. Ett Center- eller ett Vänsterparti som närmar sig Socialdemokraterna så pass mycket att samverkan är möjlig, kommer också i hög grad konkurrera med dem om samma väljare.

Om Moderaterna lyckas med balansakten att hålla sina allianspartners någorlunda nöjda, samtidigt som Miljöpartiet kan knytas upp för någon form av långsiktig samverkan, kan Socialdemokraterna egentligen bara sitta vid sidan och titta på.

På den rödgröna sidan kommer nästa val utkämpas med helt nya spelare. Socialdemokraterna bytte partiledare efter en omtumlande process och Miljöpartiet bytte språkrör i våras. Nu annonserar Lars Ohly att han inte ställer upp till omval på nästa års kongress.

Centerpartiet kommer att få en ny partiledare i höst och det är sannolikt att även Kristdemokraterna kommer att göra ett skifte i toppen innan nästa val.

För Vänsterpartiet är onekligen Jonas Sjöstedt den mest intressanta kandidaten. Han har en förmåga att attrahera väljare även utanför de vanliga vänsterleden, dels eftersom han är en mycket skicklig politiker och framstår som oerhört sympatisk, men också för att han måste sägas stå en bit till mitten i jämförelse med den mer dogmatiska vänster som präglat partiet under Lars Ohly.

För Centerpartiet är valet mycket intressant. I praktiken står det mellan två unga kvinnor. Annie Lööf (tidigare Johansson) är storfavorit, men Anna-Karin Hatt driver en intensiv kampanj och reser land och rike runt för att jaga in stöd.

De olika kandidaterna är lika och samtidigt olika. Hatt lämnar egentligen inga skarpa besked om politiken, men antyder att huvudmotståndaren står för en mer kallhamrad liberalism än hon själv och får stöd för den tesen av sådana centerpartister som kände sig mer hemma i partiet med Olof Johansson som partiledare än med Maud Olofsson.

Implicit söker Hatt sålunda ett vänstermandat, vilket kan komma att ha konsekvenser inte bara för Centerpartiet, utan för allianssamarbetet och för hela politiken.

Igår ägde Vattenfalls ekonomiska sommarseminarium rum i vackra Påarp på Bjärehalvön, några minuters bussresa från Båstad och tennisvecka.

Som huvudtalare hade Storbritanniens förra utrikesminister David Miliband bjudits in och en namnkunnig panel kommenterade sedan det hela och svarade på publikens frågor.

Alltför många intressanta tankar framkom för att låta sig redovisas i sin helhet här, men en sak som paneldeltagaren Göran Persson sade ligger och ekar: När man betraktar länders skuldsituation måste man ta hänsyn till deras demografiska beskaffenhet.

I Europa är “de flesta av oss pensionärer” enligt Persson. En hög skuldsättningsgrad för ett folk där allt färre jobbar är mycket allvarligare än där en större del av befolkningen är unga. Mot bakgrund av det menar Göran Persson att USA antagligen är på väg tillbaka med stormsteg och Miliband verkade hålla med.

Två andra paneldeltagare, Karin Forseke och Anders Nyrén påpekade bankväsendets centrala roll och menade att USA i huvudsak har löst sina bankproblem, medan Europa har en väg att vandra.

De länder som nu utpekas som att ligga i farozonen när det gäller skuldkris, Grekland, Portugal, Irland och Italien, är enligt gårdagens panel inte det stora hotet mot den europeiska ek0nomin. Det finns allvarligare bekymmer i Europas stora ekonominer som Frankrike och UK som verkligen måste lösas.

I år lämnade XRDSi dalen innan veckan var slut, men några betraktelser av de sista dagarnas politik, från fjärran, hinns ändå med:

Socialdemokraterna och Håkan Julholt debatterade tillsammans med en internationell dignitet för att förmedla bilden av Juholt som en del i den nya tidens politiska ledarskap. Ed Miliband, född 1969, leder brittiska Labour och är en av Europas mest intressanta politiska ledare idag. Tillsammans med sin bror, David, kommer han att prägla såväl brittisk som internationell politik för lång tid framöver.

En lämpligare medförfattare kan man inte ha, om syftet är att låta Miliband speglas mot Juholt och de svenska Socialdemokraterna.

Möjligen kan det finnas en risk att skillnaderna är alltför stora och att betraktaren istället för att se likheter tänker på hur olika Juholt och Miliband är. Efter en skakig start kanske Juholt borde hållit lite på Milibandkortet för att först hinna etablera sin internationella närvaro som något annat än charterturist.

Även Kristdemokraterna hann med sin dag utan större åthävor. De är ett parti i kris och ingenting de gör verkar gå hem i stugorna just nu. Mot bakgrund av det är partiledarbyte att vänta i god tid inför nästa val och det finns några intressanta namn, varav det mest intressanta nog är Ebba Busch, kommunalråd i Uppsala. Dessvärre är det nog inte troligt att Kristdemokraterna har modet som krävs att sätta en ung kvinna på posten, så de smarta pengarna sitter antagligen på Maria Larsson. Ett val som kommer att föra KD längre bort från politisk relevans. Bara med tur kommer KD att hålla sig kvar i riksdagen 2014.

Även Sverigedemokraterna var ju med i år, i egenskap av det åttonde riksdagspartiet. Klokt nog tonade partiledaren Jimmie Åkesson ned migrationsfrågorna i sitt tal och talade mer om lag och ordning. Det finns med all sannolikhet en efterfrågan för det senare i svensk politik och med en mer rumsren framtoning kan SD kanske övertyga i ytterligare ett val, något som annars är svårt för dem vars rörelseenergi hämtas från väljares missnöje.

—

Det sista Almedalstipset för i år gäller boendet: Det finns en hel del lägenheter och hus att hyra privat. Lite beroende på vad man är ute efter kan man välja något mer eller mindre centralt. Det är inte alltid helt nödvändigt att vara ute i god tid, även om det hjälper. De två första åren XRDSi deltog lyckades vi hyra lägenheter någon vecka innan. Dock ej helt centralt.

Nu har vi bott i samma lägenhet, som vi hyr privat, för fjärde året i rad. Vi satte helt enkelt ut en annons i Gotlands Allehanda med vad vi sökte och fick många svar. Det börjar kännas lite hemma i “vår” lägenhet och sådant är viktigt under en intensiv och mentalt krävande Almedalsvecka. Läget är perfekt. 2 min promenad till Donners plats och ändå skyddad från det värsta vimlet. Och så är utsikten monumental!

Lägenheten är bra mycket större än vad vi egentligen behöver, men det innebär att vi alltid har plats för nattgäster. Kunder och vänner, vars bokning strulat, eller som bor en bit utanför Visby, men som vill vara med på efterfesten sent in på nattkröken någon kväll.

Där har vi också rum för både möten och middagar som behöver vara mer privata än på något av Visbys näringsställen, och vi försöker alltid käka frukost tillsammans och planera inför dagens alla händelser.

Och det är billigare än att bo på hotell.

Det är Centerpartiets dag i Almedalen och mediamässigt är framgångarna större än närmaste konkurrenten Folkpartiet som hade sin dag igår. Miljöminister Andreas Carlgren och riksdagsledamoten Roger Tiefensee har DN Debatt och berättar att Sverige ska vara fossilfritt 2050.

Bra artikel och ett ambitiöst, men trovärdigt, mål. Ingen kioskvältare kanske, men en viktig position att försvara mot det populärare Miljöpartiet.

Det är naturligtvis ingen slump att Saabs fastighetsaffär förkunnas idag. Näringsminister Maud Olofsson får lite positivt flow och behöver inte besvara besvärliga frågor om Saab just idag.

Två ambitiösa och mycket välbesökta seminarier arrangerades också och faktum är att Centern har en viss tradition i att hålla en viss höjd på sådana seminarier. Dagens två verkar inte vara något undantag.

Snart är det dags för Maud Olofssons tal och inga stora utspel är väl att vänta, men det faktum att Maud Olofsson har annonserat sin avgång ger unika möjligheter att ta ut svängarna på ett sätt som kan bli intressant.

—

Dagens almedalstips är att planera. Bestäm dig för ett tema som intresserar dig och lusläs programmet efter seminarier och aktiviteter som berör just det.

Det är Folkpartiets dag i Almedalen, men hittills har det faktiskt handlat om allt annat än Folkpartiet. DN Debatt skrivs idag av Patrik Sjöberg om det angelägna ärende som han talat om av egen kunskap.

Statsministern öppnar för att Miljöpartiet skulle kunna ta plats i regeringen och Miljöpartiet stänger inga dörrar därvidlag.

Särskilt intressant är detta också mot bakgrund av att några centerpartistiska distriktsordföranden ifrågasätter allianssamarbetet. Kring Centerpartiets roll råder minst sagt viss oklarhet. Ingen vet ännu vem som kommer att leda partiet efter stämman i september och därmed vilken riktning och vilka samarbetsformer Centerpartiet kommer att välja.

För regeringen vore det onekligen ett uppköp att få byta ut ett Centerparti som på många sätt känns gammalt, trött och gnälligt, mot ett nytt surdegsbakande fräscht dito med bevisad förmåga att attrahera unga väljare.

Men det är som sagt mycket som ska till för att det ska ske.

—

Dagens Almedalstips: motionera lite! Ta en springtur på den underbara strandpromenaden. Från Kallis till Snäck är det ungefär 4,5 km.

Gårdagens tal av statsminister Fredrik Reinfeldt blev förvånansvärt ideologiskt. Handel och frihet lyftes fram som centrala delar i varje lyckat samhällsbygge och socialismen som den våta filt som hindrar utveckling och välstånd.

Möjligen är det en manöver menad att blåsa till strid mellan de liberala värderingar som ändå på något sätt genomsyrar de flesta svenska riksdagspartier och det som sticker ut åt det socialistiska hållet: vänsterpartiet.

Det är de senares dag i Almadagen och i sin DN Debattartikel, lovar man lösningar på många samhällsproblem genom att använda de pengar, som det femte jobbskatteavdraget skulle ha belastat statens budget med, på ett annat sätt.

Detta är knappast något att yvas över, men intressant är att Vänsterpartiet i sin artikel söker återskapa det rödgröna samarbetet, något som inte direkt verkar finnas inom möjlighetens horisont, om man säger så.

Hos stora delar av Socialdemokraterna är man glada över att samarbetet med “kommunisterna” är över och Miljöpartiet spelar uteslutande på mittplan, där de för närvarande ägnar sig åt att snurra upp center- och folkpartister. Inte helt utan viss framgång, dessutom.

Vänsterpartiet är ganska plågat i opinionen och hamnar under 4 %-sträcket i flera mätningar och möjligen är det en faktor som gör det tyngre att arbeta, men dagens utspel – eller brist på detsamma – övertygar knappast.

—

Dagens almedalstips är av teknisk natur: idogt förfriskande tarvar toaletter. Det finns ett par allmänna sådana som är OK. 20 m söder om Wallers plats ligger en och en annan precis ner mot almedalsparken till höger när man kommer från Donners plats.

Bästa muggen i Visby

Den allra bästa och finaste är dock den i Visby kongresshall, precis mot almedalsparken. Stor, fräsch och allmänt trevlig. Gå rakt in genom entrén, sedan ligger de lite till höger. (se kartan)

I dag är det Moderaternas dag i almedalen, men en gissning är att inga riktigt skarpa utspel slängs fram. Moderaterna är nu Det statsbärande partiet och ägnar sin kommunikativa energi åt att stärka bilden av sig själva som ett parti för alla.

Dagens DN Debatt ägnas åt ett gemensamt alliansutspel, vilket förvånar något eftersom det egentligen är tisdagen som är alliansdagen.

Reinfeldt går också till attack mot oppositionsledaren Håkan Juholt (S) och anklagar honom för att missbruka det parlamentariska läget och ge Sverigedemokraterna omotiverat stort inflytande. En argumentation som inte övertygar helt och hållet och som dessutom hotar bilden av Fredrik Reinfeldt som politisk ledare. En sådan gnäller inte, skyller inte ifrån sig eller lägger ansvaret hos andra.

Gilla läget eller gå till talmannen och be om nyval.

Dagens almedalstips handlar om visitkort. Normalt har man några i plånboken utifall att de kan komma att behövas, men denna vecka är inte normal. Ta med så många du kan bära och dela ut dem till alla du talar med!

Kortväxlingen gör ett trevligt samtal till ett trevligt nätverkande samtal.

På plats i Visby för Almedalsvecka kan man konstatera att nivån skruvats upp när det gäller att försöka sätta agendan.

på det allra lägsta i den politiska bevakningens utmarker: en enskild politikers förmodade sexvanor. En trist historia och ett fattigdomsbevis för den politiska journalistiken.

Bättre är Miljöpartiet som öppnar starkt idag med en riktigt vass viagra online no prescriptionsom inledning på sin dag i polikerveckan. Måltavlan är solklar – det är Folkpartiet som utmanas med intressanta idéer kring utbildning och ungas möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden.

Dagens tips till den oerfarne almedalsbesökaren är att se till att få en bra frukost!

XRDSi-frukost

Mingelmat står man sig inte på och ska man hålla koncentrationen uppe från tidig morgon via seminarier och intressanta möten, till tal, mingel, Donners Brunn och efterfester måste man ladda upp ordentligt.

Vi ses i vimlet!

Ingen på XRDSi är särskilt road av administration, men företagandet omfattar ändå obönhörligen en hel del administrativa inslag. Vissa saker är tråkigare än andra, men bland de trevligare administrativa uppgifterna är ändå att skriva på det färdiga, och av revisorn godkända, bokslutet.

Vi har gjort det till en liten ritual att åka över till vår redovisningskonsult Jimmy och underteckna alla papper som ska skickas in, prata lite om året som gått och vad vi förväntar oss av nästa.

Lika viktigt är att överräcka en liten sommarpresent till Jimmy som sliter hårt för att vårt företag ska fungera praktiskt med alla skatter, myndighetskontakter, personalfrågor och annat, så att vi kan koncentrera oss på det vi är bra på: genomföra effektiva kommunikationsprojekt för våra kunder.