By Johan on June 08, 2009
Posted in Politik | No Comments »
Europaparlamentsvalet är över för denna gång och i skrivande stund håller personrösterna på att räknas. Antagligen under olidlig spänning för alla krysskandidater som kämpat hårt under våren.
Väsentligt för precis all kommunikation är trovärdighet. Ett bevis för det är väljarnas tendens att belöna politiker som har bevisat sig genom mångårigt arbete. T ex Marit Paulsen och Alf Svensson.
Ett annat sätt att skapa trovärdighet är att vara konsekvent i sin kommunikation. Man kan inte bara hitta på nya budskap att bära ut och förvänta sig att väljarna ska tro på det. Att ha drivit en linje länge lönar sig, för att folk vet att du inte bara snackar. Om man dessutom lyckas klä samma linje i ett nytt och oförbrukat språk röner man framgång.
Hur bra vad då de olika partiernas kampanjer?
Moderaterna gjorde (trots ett klent valresultat) en mycket väl sammanhållen kampanj. På det hela taget väl genomförd, även om strategin att liksom säga så lite som möjligt om själva politiken kanske inte var helt lysande.
Obamainslag i vilka man sätter fart på gräsrötter och mobiliserar sympatisörer ger plus. (t ex 5minuterkampanjen med Bildt)
Moderaterna får betyget 4 av 5.
Socialdemokraterna inledde ganska svagt. Valet av förstanamn på listan förvånade säkert många, då hon förkroppsligar en hel del av det som Socialdemokraterna inte vill förknippas med om de ska in och ta väljare i det politiska mittfältet.
Inget parti har dock ett sådant kampanjmaskineri som (S). Det är imponerande att se vilken kraft man kan mobilisera när det gäller. Framförallt när det gäller bredd och lokal anknytning. Socialdemokraterna lämnar ingen ort okampanjad och inga av kärnväljarna opratade.
Organisationen är väl intrimmad och val är sossarnas paradgren. Betyget blir 4 av 5.
Folkpartiet gjorde en oerhört blek kampanj. Det är ärligt talat förvånande att de gick så oerhört bra. Kommunikationen spretade och saknade stringens. Trots det gör man som sagt ett oerhört bra val. Framgången stavas Marit Paulsson.
En krutgumma som inte tar skit från någon. Inte ens Örjan Ramberg. Sådant gillar folk och om detta blogginlägg syftade till att betygsätta hennes insatser i kampanjen skulle betyget blir topp. Men det är det inte. Folkpartiet som helhet får en svag 3:a av 5.
Centerpartiets kampanj var ännu sämre. Löst sammanhållen, dåligt kampanjmaterial, obegripliga och fula annonser (som antagligen få ser och ännu färre läser). Pliktskyldigt kampanjande utan större entusiasm.
En katastrofalt dålig ny webbplats som inte fungerar lanserades mitt i brinnande valrörelse. Enskilda personvalskampanjer drevs med entusiasm och emfas, varav t ex det nya stjärnskottet Abir Al-Sahlani, höjde sig över mängden.
En bra reklamfilm gjordes också, men helhetsintrycket från Centerns kampanj är riktigt dåligt. Oproffsigt och lojt. Betyget räddas till 2 av 5 genom några av de enskilda kandidaternas mycket seriösa kampanjer.
Kristdemokraterna var inte mycket roligare. Ella Bohlin försökte fånga upp folkhälsospåret och körde hårt på t ex att förbjuda snus. Det vågade man inte tala lika högt om på affischerna, varför kampanjen saknade en sammanhållen känsla.
Det kändes inte heller som att partiet litade på sin toppkandidat. Att rösta på KD var inte liktydigt med att rösta på Ella, vilket bland annat visade sig i kampanjer för Alf Svensson som syntes mer än kampanjer för KD som helhet.
I skrivande stund ser det ut som att Alf Svensson håller på att kryssa sig förbi hela startfältet från sin niondeplats på listan. Betyget blir 2 av 5.
Miljöpartiet genomförde en godkänd kampanj. På det hela taget inte särskilt upphetsande, men med en väl sammanhållen budskapsplattform. Man kände igen det som företrädarna säger i affischerna och när man talade med valarbetarna.
Översvämningen på centralen var också en kul och bra idé som i dubbel bemärkelse fördjupade miljöpartiets budskap. Betyget blir 3 av 5.
Vänsterpartiet lämnades ensamma i en position som tidigare inneburit stora framgångar för flera partier: EU-motståndet. Detta faktum arbetade man mycket med i kampanjmaterialet, men inte så mycket och åtminstone inte så tydligt i toppkandidaten Eva-Britt Svenssons retorik, vilket kan ha urholkat effekterna av det.
Dessutom så kanske håller på att ske en omsvängningen i den svenska EU-opinionen. Motståndet är inte längre så starkt som det varit tidigare. Resultatet tyder väl på att strategin inte var alltigenom välvald, men utifrån den valda strategin genomfördes kampanjen ändå någorlunda stringent. Betyget? 3 av 5.
Den största europapolitiska händelsen var Piratpartiets framgångar. De hade egentligen ingen kampanj att utvärdera i ett sånt här inlägg, men förtjänar ändå att nämnas.Piratpartisternas engagemang är äkta och sådant lyser igenom. Det skapar också den nödvändiga trovärdighet man behöver för att förtjäna väljarnas röster.
